Århundradets skattereform
På DN debatt skriver idag Pontus Braunerhjelm och Camilo von Greiff en sammanfattning av en Sifomätning om vår kunskap om jobbskatteavdraget. Det är förvånansvärt att se hur många som inte vet hur de betalar skatt. En stor andel i undersökningen känner inte till var brytpunkten för statsskatt går.
Ett annat märkligt resultat är att 56% procent av de som har mer än 36 000 kronor i månaden ansåg att skatten är för hög. De som ligger i mellaninkomstnivån verkar enligt denna redovisning i tycka att skatten är logom stor?
För att få en bra bild av denna undersökning skulle jag vilja läsa den själv, eftersom manusförfattarna tar alltid de siffror som är intressanta för dem.
Jag kan ändå fundera över att så många inte känner till vad de betalar skatt till. Det kanske är den förenklade självdeklarationen som är orsaken. De flesta skriver under deklarationen och skickar in av lättja och litar på skattemyndigheten. Det var svårare att deklarera inkomst tidigare, men då såg man i alla fall alla siffror och visste vad man betalade till. Den förenklade självdeklarationen underlättar, men gör det också lätt att ej synliggöra skatter och avgifter, på grund av vår lättja att godta statens uppgifter.
I debattartikeln kan man också läsa att Århundradets skattereform har ledorden:
"Ledorden för reformen var likformighet (att skattebaser beskattas på samma sätt i möjligaste mån), transparens (att skatterna är synliga och begripliga) samt legitimitet (att skatternas nivå och struktur accepteras hos medborgarna)".
Denna reform kom till under Bildt-regeringen 1991 och återupptas som en stor satsnig av Reinfeltdt i nuvarnade regering och salufört som en stor nyhet. Regeringen försöker med att införa jobbskatteavdraget få arbetslösa att söka jobb, som kanske inte finns. På varje jobb som finns att söka är det oftas ett hundratals sökande. Dessutom uppmanas man söka alla jobb oavsett om man har kunskaperasom behövs för jobbet.
Jag undrar som slutkläm på detta inlägg om jobbskatteavdraget verkligen kan ge den effekten som regeringen Reinfeldt vill uppnå. oturligt nog har de också fått en finanskris på halsen som kanske de inte räknat med. Det skulle underlättat för Reinfeldt om man också gett medelinkomsttagaren mer i plånboken, eftersom de borde den största gruppen konsumenter som skall låta pengarna rulla.
Ett annat märkligt resultat är att 56% procent av de som har mer än 36 000 kronor i månaden ansåg att skatten är för hög. De som ligger i mellaninkomstnivån verkar enligt denna redovisning i tycka att skatten är logom stor?
För att få en bra bild av denna undersökning skulle jag vilja läsa den själv, eftersom manusförfattarna tar alltid de siffror som är intressanta för dem.
Jag kan ändå fundera över att så många inte känner till vad de betalar skatt till. Det kanske är den förenklade självdeklarationen som är orsaken. De flesta skriver under deklarationen och skickar in av lättja och litar på skattemyndigheten. Det var svårare att deklarera inkomst tidigare, men då såg man i alla fall alla siffror och visste vad man betalade till. Den förenklade självdeklarationen underlättar, men gör det också lätt att ej synliggöra skatter och avgifter, på grund av vår lättja att godta statens uppgifter.
I debattartikeln kan man också läsa att Århundradets skattereform har ledorden:
"Ledorden för reformen var likformighet (att skattebaser beskattas på samma sätt i möjligaste mån), transparens (att skatterna är synliga och begripliga) samt legitimitet (att skatternas nivå och struktur accepteras hos medborgarna)".
Denna reform kom till under Bildt-regeringen 1991 och återupptas som en stor satsnig av Reinfeltdt i nuvarnade regering och salufört som en stor nyhet. Regeringen försöker med att införa jobbskatteavdraget få arbetslösa att söka jobb, som kanske inte finns. På varje jobb som finns att söka är det oftas ett hundratals sökande. Dessutom uppmanas man söka alla jobb oavsett om man har kunskaperasom behövs för jobbet.
Jag undrar som slutkläm på detta inlägg om jobbskatteavdraget verkligen kan ge den effekten som regeringen Reinfeldt vill uppnå. oturligt nog har de också fått en finanskris på halsen som kanske de inte räknat med. Det skulle underlättat för Reinfeldt om man också gett medelinkomsttagaren mer i plånboken, eftersom de borde den största gruppen konsumenter som skall låta pengarna rulla.
Kommentarer
Trackback