Åke Karlsson Blogg

Mina promenader till jobbet varje morgon går denna vecka i frosten tecken. Gräsmattorna är vita av frost och en del buskar har frostiga och vackra dekorationer på sig. Men solen varmam strålar smälter snart bort frosten och våren lyser vacker grönt mot oss människor igen.

 Buskar och träd grönskar. Slånbärssnåren är vita som snö av blomningen. Tidiga körsbärsträd blommar och kastaneknoppar bryter ut sina blad och blomknoppar. Vi går en härlig tid tillmötes och aprilkylan har förlängt denna period lite. Nu börjar det bli dags att fixa med trädgårdland och rabatter. Men temperaturen bör ju vara 8 grader i jorden innan man sår något däri.

Staren och koltrasten sjunger morgon och kväll. Våra pilfinkar tjatrar vackert i trädgården och kan i vissa lägen vara verkligt arga på kajorna när de tar deras mat vi lagt ut.

I dessa tider känns livet skönt och givande. Solen ger oss livskraft och människor sträcker på sig, lever upp så att säga. För min del är årets första halva jobbet snart klart och jag firar sommarlov. Visserligen har sommarledigheten krympt lite men ändå.Det är lärarens belöning för att under terminen jobat 45 timmmar i veckan och det behövs för att samla kraft till nästa läsår.

Våren har fått falla tillbaka i den lite kylslagen väderleken vi har just nu. Första veckan i april hade vi -7 som mest på morgonen. Sedan dess har det varit lite blandat någon varm dag med nästan sommarvärme till de senaste dagarna som varit kyliga och kalla. Men det kanske är bra att det blev lite kallare väder, annars hade växtligheten kommit för fort.

Nu börjar i alla fall slånbär blomma och bilda vackra vita buskrader och lyser upp i skymningen. Forsytia blommar tillsammans med några andra tidiga buskar. Kastanjer har feta knoppar färdiga att sprcka ut när som helst. Gullvivan lyser gul i gräset och i bokskogen är det bara vitt av vitsippor. Visst är det fint och man njuter av prakten.



Men jag måste också visa en annan blomsterprakt från min vardag. Vi har en lija som blommat med 6 blommor. Blommorna varar bara över en dag och är oerhört vackra. Njut.

Morgondimman skymde solen imorse när jag gick till jobbet. 3 minusgrader hade lagt ett tunt segt istäcke på bilens framruta. Med tanke på hur varmt det var några dagar för ett par veckor sedan så känns det avigt att behöva skrapa is på rutan. Sakta värmer dock solen upp luften och fram på dagen känns det lite skönare, men dock kyligt.


I backen står dock blåsippan och lyser. Koltrasten sjunger vackert i morgonrodnadens timma och fåglarna kvittrar fibrilt. Idag har vovven blivit klippt och på gräsmattan låg ett täcke av mjuk ullig päls. Några timmar senare var ullen borta och förmodligen ett mjukt och varmet underlag i ett fågelbo i närheten. Det är förunderligt hur fåglar så snabbt hittar det som är användbart för bobygget.

Kastanjen jag passerar under min promenad till jobbet har redan stora feta bladknoppar, färdiga att spricka ut när som helst. De japanska körbärsträden blommar rosa och lyser upp tillvaron.

Men jag tycker ändå att det skönt att våren skyndar sakta fram så att man hinner njuta lite också.

Jag frågar mig hur säkra våra fångar på våra anstalter känner sig idag.

Hur är det möjligt att två interner har dött inom kort tid på Mariefredsanstalten. Har det med personalen at göra eller är det en ledningssak. En av fångarna passade på hänga sig under ett toalettbesök. Efter tjugo minuter konstaterar vakterna att han hänger i en snara och larmar ambulans. Men vad gör de sedan. Låser dörren för att invänta ambulansen. De låter internen hänga istället för att ta ner kroppen och ge första hjälpen. Ambulanspersonalen lyckas få igång hjärtverksamheten när de nio minuter senare kommer till platsen och tar ner mannen ur snaran. Han överlever två dagar på sjukhus.

Det andra fallet var en intern som dog inför väktarnas ögon eftersom man inte hade en medicin som var bra nog på anstalten. Man tillkallade tydligen heller inte en doktor för ge mannen hjälp.

Är det medmänslighet som saknas eller har väktarna blivit handlingförlamade. Jag vet inte hur jag skulle reagera, men tror i alla fall jag skulle gjort något mera än låsa dörren?

Nya kvastar städar långt om sider och nu försöker man städa bort de obekväma inför nästa val. Även om de förlorar kommer alliansen ha medarbetare i höga poster i för dem intressanta delar av statliga intressen.

Maud (Skriet från vildmarken )sticker ut näsan med jämna mellanrum och går företagens ärenden. Undras vad de bönder som uppenbarligen tillhör centern tycker om det. Alla (små partier) inom alliansen har tappat mark och är farligt nära 4% spärren. Det är bara "Det nya arbetarpartiet"? som fortfarande håller siffrorna. Undras hur längre Reinfeldt tänker stå ut med det. De har börjar ju kohandla med Vänstern och miljöpartiet den senaste tiden.

Men det är bäst att opposionen inte slappnar av, när de är i ledning idag. Det är lätt att förlora ett inhämtat försprång även i politiken om man inte har kraft kvar att fullfölja till nästa val. Det är lätt att falla bakåt i fotöljen och koppla bort kamplusten när det går bra. Jag hoppas att arbetarna har insett att skiftet endast gagnat de välbärgade även denna gång och lägger sin röst i bättre låda nästa val.

Jag funderar över hur man tänker när man säljer statliga bolag. Att vi får in snabba pengar att sänka statsskulden med är orsak gott nog. Men när dessa pengar "tar slut", skall vi sälja något annat för att får ekonomin att gå runt. Jag uppfattar vår nationella ekonomi som att man gör snabba pengar och tänker inte långsiktigt. På en längre tidsperiod hade vinsten i Vin&Sprit inbringat mer pengar i skatt än det snabba klirr vi fick denna vecka.

Men å andra sidan så kostar sprit och spirituosa massor av pengar i sjukvård, brott och annat , som följer av intagandet av dessa berusande brycker. Frågan är om man från statens sida skall både tillverka "giftet" och sedan ta hand om skadorna i sjukvården. Nu kan man med rent mjöl i påsen skylla på den nye ägaren att spriten skadar människor.

Vi har en trend att sälja ut och tillverka i andra länder än Sverige, därför att det är billigare. Att detta sedan leder till arbetslöshet betyder tydligen inget. Kostnaden finns någonstans, men inte i den kassan som betalar tillverkningen. Vi flyttar pengaproblemet till någon annans plänbok och ser glada ut.

Jag föreslår att man försöker ta ett samhällsansvar från alla håll för att behålla sysselsättningen i vårt eget land. Det skulle vi tjäna mest på .