Helgens vedermödor

Hej, har du haft en trevlig frågar kollegor på måndagsmorgonen. Jo tack, svarar man lite lojt på väg in till sin expedition och dator. Slår på en strömbrytare och sedan datorn, så att den vara klar för inlogg när man tagit av sig och sätter sig på stolen framför skrivbordet.

Datorn har en stor betydelse i våra liv idag. Säg något som inte styr av datorer, visst finns det sånt också, men i allt det vardagliga har datorn stor betydelse. Internetbank, e-post, beställa böcker mm, och det gör vi vi via "nätet". Den gamla beställningsblanketten är borta, med inskick och väntan som följd. Livet  levs inte sakta längre, allt skall gå på kortast möjliga tid.

Var tog tiden för eftertanke och reflektion vägen. Det finns i alla ett antal platser som kan ytnyttjas till detta.
Vid diskhon. Här är en plats där man kan vara en stund i sina egan tankar. I vanlga falla är man ensam om disken eftersom alla andra flyr fältet.
Vedhuggning. Koncentration på yxan och vedklabben, gör att man kopplar av alla andra tankar och rensar tankeverksamheten.
Trädgårdslandet. Man jobbar med grep, kratta och händer, och känner sig ganska nöjd efteråt. Tänk att sedan kunna så och skörda egna obesprutade grönskaer senare i år. Trädgården skall vara en plats där man skall koppla av och inte ha det stressigt. Läkande trädgårdar har man börjat använda, för att bota stressrelaterade sjukdomar.
Skogspromenader. Att gå i en bokskog nu om våren och höra fågelkvitter, är väl härligt. Man kan sätta sig ner och njuta en stund utan allt det bakgrundsbrus vi annars rör oss i. Njut medan det går, snart är kvittret borta och fåglarna flyttar vidare till annan ort.

Punkt nummer tre har jag pysslat med i helgen. Rensat trädgårdslandet och förberett sådd. Nu är det lite vatten som saknas(Helst uppifrån) för att man skall kunna så. Det dammar just nu så man ser ut som den värsta sotare när man är färdig. Några timmars jobb och man är väldigt nöjd efteråt. Visst känner man av det efteråt. Ovana rörelser, men den ömheten går snart över.

En fyrbent vän som njuter av skuggan i värmen är vår Mozart. Han kyper gärna undan till någon sval plats och är lite trög att få med ut på promenad. I helgen har han fått sina klor klippta. En övning som inte är allt för rolig för varken husse eller Mozart. Man måste klippa lagom långt in, om inte pulpan skall börja blöda. Mozart är ändå inte rädd, men tycker nog att det är obehagligt. För andra gången i följd klippte jag naturligtvis i pulpan, och mozart talar om för mig med lite MORR och ett lätt bett i handen att, -Det gjorde ont. Men man måste vara envis och fortsätta inte ge upp ett  sådant missöde. Nymanikerad tycker han ändå att det skönt när det är färdig, mycket tack vare en liten skinkskiva som belöning för gott uppförande.


Kommentarer
Postat av: Håkan

"och mozart talar om för mig med lite MORR och ett lätt bett i handen att, -Det gjorde ont"

Hehe... Tur att han är snäll. Själv skall jag klippa klorna på mina två närmaste vänner och katter är inte lika okänsliga och accepterande som hundar... ;)

2007-05-07 @ 18:50:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback