Skolpolitik och självransakan
På DN:s debattsida i lördags sågar Ylva Johansson den skolpolitik hon själv jobbat med som skolminister 1994-1998.
Hon skriver denna debattartikel (länk ) som utredare för Stockholms Arbetarekommun, snacka om att sitta på dubbla stolar, genom utreda sitt eget jobb. I artikeln skriver hon att Inom socialdemokratin har det ibland funnits en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgift och värdegrund på bekostnad av skolans kunskapsuppdrag och fostrande uppdrag.. Skolans kunskaps uppdrag är den viktigaste uppgiften enligt Ylva Johansson. Har hon glömt vad hon själv jobbade med som skolminister, kan man undra över.
Om jag inte minns fel var hon chef för företaget Elevdata efter sin avgång som skolminister. Ett företag som sålde dataprogram till skolorna. Minnet må vara kort både hos mig och Ylva, men vad man hade för inriktining på skolpolitiken som skolminister kan man väl inte glömma.
I artikeln tar hon fram den segregering som den borgeliga regeringen försöker att driva igenom. Bestraffningar för att tala sitt eget språk i skolan, arbetarbarn skall inte behöva lära svenska, engelska och samhällskunskap, är två av de åtgärder som vår regering före slår. Arbetarnbarn skall vara arbetare och akademinkerbarn blir akademiker, enligt detta förslag från Jan Björklund.
Hon skriver också att man skall se hela barnet, vilket jag vet finns inskrivet i LPO 94, fast inte med den ordalydelsen. Inom skolan jobbar vi, åtminstonde på min skola, med hela människan. Så långt som det går försöker vi göra det bästa för eleven, så att han/hon kan få nya kunskaper.
På sidan 10 i samma blad Lenita Jällhage om lärlingsutbildning. Ett som jag tycker bra förslag, om det hanteras på rätt sätt. Vi har många lever som är läströtta och hellre vill göra något praktiskt. Här får de möjlighet att lära sig ett yrke från en erfaren person. Regeringen avsätter 515 miljoner till detta och hoppas att det skall ge platser på företagen.
Den förra regeringen försökte satsa på lärlingsutbildningen också, men det har gått trögt att få fram platser, trost ett bidrag på 15000 kronor till kommunerna. 2006 fick 555 elever platser i 27 kommuner.
Vi kan läsa i ekonomidelen att industrin är inte positiv till lärlingar. Vi vill ha färdigutbildad och kvaliciferad arbetskraft. Vi har inte råd att låta en elev lära sig att jobba med t ex en CNC-maskin, dessutom har de inte kapacitet till att utbilda lärningar, enligt Ola Asplund IF Metall. Industrin kan inte ropa på kvaliciferad personal, eftersom de själv inte vill hjälpa ungdomar med utbildning. Yrkesutbildningar har alltid haft svårt att hitta praktikplatser och artikeln bekräftar detta.
Hoppas att andra yrkesgrupper har en positivare inställning, eftersom vi skall få ett lärningsprogram i GY09.
Hon skriver denna debattartikel (länk ) som utredare för Stockholms Arbetarekommun, snacka om att sitta på dubbla stolar, genom utreda sitt eget jobb. I artikeln skriver hon att Inom socialdemokratin har det ibland funnits en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgift och värdegrund på bekostnad av skolans kunskapsuppdrag och fostrande uppdrag.. Skolans kunskaps uppdrag är den viktigaste uppgiften enligt Ylva Johansson. Har hon glömt vad hon själv jobbade med som skolminister, kan man undra över.
Om jag inte minns fel var hon chef för företaget Elevdata efter sin avgång som skolminister. Ett företag som sålde dataprogram till skolorna. Minnet må vara kort både hos mig och Ylva, men vad man hade för inriktining på skolpolitiken som skolminister kan man väl inte glömma.
I artikeln tar hon fram den segregering som den borgeliga regeringen försöker att driva igenom. Bestraffningar för att tala sitt eget språk i skolan, arbetarbarn skall inte behöva lära svenska, engelska och samhällskunskap, är två av de åtgärder som vår regering före slår. Arbetarnbarn skall vara arbetare och akademinkerbarn blir akademiker, enligt detta förslag från Jan Björklund.
Hon skriver också att man skall se hela barnet, vilket jag vet finns inskrivet i LPO 94, fast inte med den ordalydelsen. Inom skolan jobbar vi, åtminstonde på min skola, med hela människan. Så långt som det går försöker vi göra det bästa för eleven, så att han/hon kan få nya kunskaper.
På sidan 10 i samma blad Lenita Jällhage om lärlingsutbildning. Ett som jag tycker bra förslag, om det hanteras på rätt sätt. Vi har många lever som är läströtta och hellre vill göra något praktiskt. Här får de möjlighet att lära sig ett yrke från en erfaren person. Regeringen avsätter 515 miljoner till detta och hoppas att det skall ge platser på företagen.
Den förra regeringen försökte satsa på lärlingsutbildningen också, men det har gått trögt att få fram platser, trost ett bidrag på 15000 kronor till kommunerna. 2006 fick 555 elever platser i 27 kommuner.
Vi kan läsa i ekonomidelen att industrin är inte positiv till lärlingar. Vi vill ha färdigutbildad och kvaliciferad arbetskraft. Vi har inte råd att låta en elev lära sig att jobba med t ex en CNC-maskin, dessutom har de inte kapacitet till att utbilda lärningar, enligt Ola Asplund IF Metall. Industrin kan inte ropa på kvaliciferad personal, eftersom de själv inte vill hjälpa ungdomar med utbildning. Yrkesutbildningar har alltid haft svårt att hitta praktikplatser och artikeln bekräftar detta.
Hoppas att andra yrkesgrupper har en positivare inställning, eftersom vi skall få ett lärningsprogram i GY09.
Kommentarer
Postat av: håkan
lärlingsprogram... snart har moderaterna förflyttat hela samhället tillbaka till trä-baronernas tid med fattigstuga och allt...
Trackback